Film – sköna vibbar i Espargos

När jag kommer till en ny plats brukar jag vilja ”dyka rakt ner i grytan”. Vad jag menar är jag vill landa mitt bland lokalbefolkningen på en plats som inte är anpassad för turister.
Och eftersom jag på de flesta resmål har vänner som bor där, kommer jag snabbt in i värmen. De tar med mig runt, visar hur allt hänger ihop, och plötsligt känner jag mig hemma – jag vet vart jag ska gå, hur saker fungerar och vad som är värt att se och göra. På så sätt får jag snabbt nya vänner på ett naturligt sätt, utan ansträngning. Särskilt bland seglare går det extra fort; ofta har den jag ska hälsa på redan berättat om min ankomst för sina vänner så nyheten sprids som ringar på vattnet…

Läs mer »

Afrikansk entré med stil

Jag har nu landat i ankarviken utanför Palmeira, den lilla fiskebyn på Sal i Kap Verde. Ryktet om min ankomst hade redan hunnit före mig, så när jag steg ut på flygplatsen stod Konstruktören och Werner redo. De har varit här ett tag nu och hunnit lära känna en hel del folk, så det var ingen överraskning att de hade fixat transport. De hade nämligen fått låna bilnycklarna av byns polisman – hans privata bil, ska jag snabbt tillägga, ingen officiell polisbil med sirener och allt. Men jag måste erkänna att det kändes lite extra välkommet att rulla in i Palmeira på det sättet… nästan som en hedersgäst med eskort…

Läs mer »

Valarna och min väntan

Emellanåt kommer tankarna, en stilla påminnelse om att jag fortfarande vandrar den långa, slingriga vägen mot en ny tillvaro. Det kanske kan låta märkligt när jag säger så – jag som till det yttre lever ett till synes fullkomligt liv, fyllt av möten med människor från hela världen och resor som för mig långt bortom alla horisonter. Men just de här upplevelserna, som förändrar mig på djupet, påminner mig också om att jag fortfarande är på väg…

Läs mer »

Polarnatten kallar, jag springer

Här i Nordnorge befinner jag mig ombord på Freya med ett riktigt vinteräventyr på agendan; våra gäster simmar med späckhuggare och silljagande knölvalar i de iskalla fjordarna. Idag är det årets sista dag med sol ovanför horisonten, i morgon infaller polarnatten. Det är inte förrän en bit in på nästa år som solen åter tittar upp. Men det var nära att jag inte hann komma ombord innan avgång. Flyget var först kraftigt försenat, sedan helt inställt…

Läs mer »

Kamelflickans penna

”Ah, det är du som är kamelflickan!”

Inte hela redaktionen hade koll på vem jag var, trots att jag skrivit flera artiklar för Odyssé – tills en av dem blev påmind av en annan medlem om just det numret som gav mig priset för ”årets artikel”. Till skillnad från vanliga seglingsskildringar hade jag skickat in en bild med två kameler och fyra ryttare och en spännande text om hur det var att övervintra med sin segelbåt i Tunisien. Och till skillnad från de klassiska förstasidorna med bilder på blått hav, solnedgångar och horisonter, var det ju lättare att minnas två kameler. Att jag ändå behövde presenteras på nytt berodde förstås också på att min penna hade tystnat i tidningen i samma veva som Tjoppe plötsligt var borta…

Läs mer »